Söndag
Nu är ännu en dag till ända, och vad har jag åstadkommit med denna dagen?! Absolut ingenting!
Dagen började med att pappa stormar in och skriker att jag är försenat till jobbet. Jag öppnat trött ögonen och påminner honom att klockan är 7 på en Söndag...! Han gick motvilligt och lade sig igen. Efter en härligt förmiddag med skidskytte så bestämde jag mig för att pallra mig ner till jobbet. Där var det full fart för ovanlighetens skull. Jag brukar vara ensam så när larmet inte var på tog jag fram mina farligheter i väskan för att vara fullt beredd för att bli attackerad. Det var bara chefen så jag la lugnt ner prylarna igen. Jag städade i lugnan ro till musiken i mina öron, tur var att ingen annan var där. För jag sjunger mycket högt när jag är ensam. "It must have been love, but it´s OOOOOVER noooow!"
Mitt i mitt dammsugande ser jag ett par fötter, jag rycker till och där står Stefan. En av chaufförerna på jobbet....
- Vafaan! Är det du som för sånt oväsen?!
- Japp, det är jag!
-Jag som trodde jag skulle få lasta själv!
- Tji fick du!
Ringde till sjukvårdsupplysningen och frågade när jag kunde börja träna igen efter min körtelfeber i december. Jag kan äntligen bota min abstinens och börja träna så smått! Så jag gjorde en mjukstart och cyklade 1,5 mil på motionscykeln hemma till avsnitt av Sex and the City. Varje kvinnas måste boxer!
Sedan kom min gosiga Fia till mig. Färgat håret, ätit upp godiset från igår, druckit té, skvallrat, varit ute och gjort Böhmen osäker med vår närvaro...
Tyvärr kan jag inte skriva mer, då Fia ligger i min säng...
Vad jag ser fram emot i morgon: Ingenting för tillfället, kanske gå på stranden vid Tylösand. Tyvärr måste jag plugga lite juridik och kriminologi med... Men med det kommer Tacos!
Ciao!
Dagen började med att pappa stormar in och skriker att jag är försenat till jobbet. Jag öppnat trött ögonen och påminner honom att klockan är 7 på en Söndag...! Han gick motvilligt och lade sig igen. Efter en härligt förmiddag med skidskytte så bestämde jag mig för att pallra mig ner till jobbet. Där var det full fart för ovanlighetens skull. Jag brukar vara ensam så när larmet inte var på tog jag fram mina farligheter i väskan för att vara fullt beredd för att bli attackerad. Det var bara chefen så jag la lugnt ner prylarna igen. Jag städade i lugnan ro till musiken i mina öron, tur var att ingen annan var där. För jag sjunger mycket högt när jag är ensam. "It must have been love, but it´s OOOOOVER noooow!"
Mitt i mitt dammsugande ser jag ett par fötter, jag rycker till och där står Stefan. En av chaufförerna på jobbet....
- Vafaan! Är det du som för sånt oväsen?!
- Japp, det är jag!
-Jag som trodde jag skulle få lasta själv!
- Tji fick du!
Ringde till sjukvårdsupplysningen och frågade när jag kunde börja träna igen efter min körtelfeber i december. Jag kan äntligen bota min abstinens och börja träna så smått! Så jag gjorde en mjukstart och cyklade 1,5 mil på motionscykeln hemma till avsnitt av Sex and the City. Varje kvinnas måste boxer!
Sedan kom min gosiga Fia till mig. Färgat håret, ätit upp godiset från igår, druckit té, skvallrat, varit ute och gjort Böhmen osäker med vår närvaro...
Tyvärr kan jag inte skriva mer, då Fia ligger i min säng...
Vad jag ser fram emot i morgon: Ingenting för tillfället, kanske gå på stranden vid Tylösand. Tyvärr måste jag plugga lite juridik och kriminologi med... Men med det kommer Tacos!
Ciao!
Kommentarer
Trackback
